Vardagspoesi

 

——–

fattigt jävla kamp

ambulanser och poliser som jagar

en djävla massa fattigdom

identitetskriser och outsiderkänsla

helikoptrar som svärmar som en gammal vietnamfilm

krig

fred i demokratiska institutioner

politiker som säger att det är bra nu

det går bra

fler i sysselsättning

barnfattigdomen minskar

hat som målar med stora penseldrag

hat som intrahushållsmekanismer för att hålla ihop söndrade marker

söndrade hjärtan

hålslagna drömmar

trampade av någon djävla chef som har psykopatiska drag

psykopat-Sverige som man måste kämpa emot

den farliga underklassen som växer fram

en ren djävla misär och skit

jagar livschanser

utsatta och utan chans

tittar in i barnens blickar

pojkar och flickors blickar i utanförskapsområdena

hatpistoler och ångestknivar som dras

heroinintagsrester i en djävla kulvert

stressade unga pojkar med dålig självkontroll

impulsiva och farliga

full pott med dåligt självförtroende och dålig impulskontroll

det går snabbt att trycka av men svårare att hitta formeln för att ångra och göra annorlunda

formelletare

vänner som dödar varandra

svek räcker inte

kamp och ångest

stämplade utan chans

välfärdssverige som kämpar utför med den rika medelklassens investeringsbehov

 

———

 

om man mäter välfärden med drömmar

drömmar som trampats sönder

dysfunktionella hushåll

orättvisa arbetsförhållanden

kan man verkligen tro på att det ska gå för de som står lägst ned

en orättvis arbetsmarknad

utpekad för att de inte har pluggat

eller att de ser ut på ett visst sätt

en ung pojke som är lite ruffig som pekas ut

exkluderas för att han inte är som de andra

tror du att det går bra då

huvudverk och stress

utan tålamod att klara av de vardagliga sysslorna

ventilen som står vidöppen i hemmets miljö

jobbstress och tillbakadragna blickar

tillbakadragna drömmar

drömmar om att det ska bli bättre

sönderstressad och trampad på

osynliggjord för att man är avskum

städare som drar med sina städgrejer

ingen som ser honom

han där som är pappa till tre barn

försörjer och vill att barnen ska få en chans

han kan inte ge de drömmar som kostar pengar

det är som att ge drömmar om besvikelse

trampas på

i korridorerna tas hans drömmar

förvandlas till något osynligt som städar

utan själ och hjärna

ett slags samhällets snedsteg som ska gömma sig

ingenting att säga

inget att uttala

en psykopat som tänker att ha ett jobb är tillräckligt

det behövs ingen löneökning för du har ett jobb

va glad

bli överraskad

kommunicera ut en bild att det är bra i socialt utsatta områden

en djävla socialdemokratisk kommunikationssång att allt är bra nu

nu ska vi njuta av våra höga löner och fina områden

stör oss inte

allt är bra nu

 

Kommentera