Regnvåta gråa blickar ut genom fönstret och inåt i det inre landskapet

 

Gråtunga blickar

 

Nakna och blöta

Ensliga

Far förbi min blick

Gamla kvitton som påminner om någonting

Lite oordning

Behöver struktur såna här gråa regntunga dagar

Alldeles för lite ljus

Gråblickar

Tittar inåt

Möter på en kompakt massa som inte trängs igenom

Stannar till

Behöver en vänlighet

Något som kan dra mig igenom en sån här dag

Alltid något som kan göras bättre för att behaga

Snart så kommer en ny dag

Autumn-session

 

Today I had a nice session with the model Ronja Rothe. We went to Hammarskog, outside of Uppsala and took some photos. I am pleased with the result and looking forward for a fruitful new cooperation with her.

 

Photo: Johan Margulis

Model: Ronja Rothe

Photo: Johan Margulis

Model: Ronja Rothe

Tisdagspoesi

 

Tisdagspoesi

Jag vill pensla fram en sann verklighet

Ur intryck av gulnande löv

Mjölkgråvit himmel

Det är tyst och stilla

Endast datorns surrande

Mitt eget fingersmattrande på tangentbordet

Facebook öppet för en chatt

Ätit lunch så att hungern försvunnit

Tittar på en vacker stjärt fotograferad av Helmut Newton

En vacker stjärt målad av Dali med något på väg mot stjärtregionen tittar jag även på

Det finns så mycket att göra när fantasin flödar

Inte bara gulnande löv

Är det någon slags symbolik att titta på gulnande löv som sakteligen faller från sina grenar

Är det en slags symbolik att titta på vackra stjärtar iscensatta i en konstnärlig eller modekontext

Att vara lite avhuggen i sina göromål

Att leva fullt ut i fantasin

Kroppsliga omöjligheter i id och rum som inte begränsar

Nyckelhålet vrids om och dörren öppnas

Ska skapa en fin och vacker dag idag

Lämna det tysta bakom mig

 

 

Delbarhet

 

Försöker hitta ro för att skapa något utöver min egen horisont. Bryta loss och tränga igenom mig själv. Barnet sover i rummet intill. Espressokoppen urdrucken. Svärtar ned skärmen med ord och meningar som bär upp något. Ett kadaver av erfarenheter. Den där pockande rädslan som inte vill försvinna. Känner efter på kroppen efter bölder. Rädslan som inte försvinner. Ett sjukvårdssystem som gör mig liten och rädd för kontakt. Tittar ut genom fönstret och möts av en gräddgråvit himmel som slöjar solens strålar att tränga igenom. Gula löv som sakta faller från trädens grenar. Snart nakna och rädda inför det mörka och kalla. Vemodets tyngd som släpar fram med säsongsskiftningen. Borde göra något idag. Gå till badhuset och upp till affären. Inte uppslukas av intet och ingentingenheten. Öppnar upp mig för alltingenheten. Romantiserar rytmen. Tangentbordet som får ta emot min puls. Ni som står där ute och tittar bort. Kasserad och utan innehållslig deklaration. Vill inget. Bara att nå ut och beröra. Ingenting mera. Aldrig något genomtänkt för att bevara. Traktater av ödsliga ryck och inre nycker. Kaskader av ord som skulle betyda något om använt lite klokare och med bättre rytm. En klenod som döljer sig och bryter igenom vågornas framfart. Rytmiskt och böljande. Kroppen som följer med havets vågor. En slags melodi om att ha sett något vackert som är svårt att få hålla kvar. Något som glider mig ur händerna. Förlorat i en annan verklighet. Den som är svår att nå. Fast i den skepnaden jag befinner mig i. Jag sa till dig att man är bara delvis fri från sina yttre ramar. Man kan vandra med tankens kraft genom detta landskap av ramar. Men bara vandra med tankarna. Det skulle vara så vackert om kroppen och själen var delbar. Då skulle en plats kunna skapas för ett möte utan konsekvenser. Men kroppen bär själen med sig. Utan möjlighet till delning. En verklighet skymmer sikten och möjligheten. Förlorad i en rytm och vunnen i densamma. Det är delbarheten. Förlorad och funnen i samma rytm. Vågornas framfart och mojningar.

Bild och poesi

 

 

Foto: Johan Margulis

Model/Dancer: Michelle

Verkligheter

Det är svårt att bli upprörd över skattepolitiken när det är en kamp om livet på andra platser

Atomvapenprogram, bomber, självmordsbombare och ett vapen i varje hushåll

Ökade krav på amortering

Längtan efter att knulla

Fredrik Lindström mot Nizar Qabbani

Dålig jämförelse för de flesta

Vad händer när man lever med en fot i endera verklighet

Tar en verklighet kål på den andra verkligheten

Ibland gör den det nog

Knullar atomvapenprogram och äter självmordsbombare till frukost vid datorn och framför tidningen

Stapplar mig fram i ömsinta redigeringar

Rätar upp min egen horisont

Skruvar lite grann över vad jag ska känna

Super in text för att andas en annan luft ett litet tag

Anlagda bränder och våldtäktsmän i tidningarna

Ikväll en fotbollsmatch på teve

Sippar eller slukar en liten espresso framför skärmen med Facebookinloggning

Väntar på storstilade och storslagna dagar som sakta makar framåt

En gammal moderat som var avundsjuk på en ny moderat över skattesänkarstegen

Det utspelar sig samma show på andra platser men med andra innehåll

 

 

Poesi

 

Längtar efter poesi och lugna skrivstunder. Köpte lite nya poesiböcker igår vid en alldeles underbar bokhandel på Söder i Stockholm. Något måste ju klyvas från mina egna fingrar när man läser vackra rader.

——————-

 

På väg in i något för att verka utåt

På väg in i något för att slukas

Vandringar som avstickare från något annat

Allting på väg mot innehållslöshet

Håller ihop detta något med fäktande armar och trötta halsar

Omfamnar på vägen nedåt och uppåt

Längtar ensam kvar i sängen

Tungor och fingrar som är mjuka och varma

Hjärtan och hjärnor som längtar och drömmer

Ömma stunder och långt bortom sanningen

Det möjligas sken

Illusioner för ett narrativ

Författandet av något som händer bortom det inträffande

Tänker inte

Drömmer men orkar inte

Längtar i tysthet

Som små svala vindar en varm sommarnatt

 

 

Rytm för vemod

Letar efter en rytm för att beskriva det som jag känner

En liten stund i solen sittande på en bänk vid köpcentret

Romantiska eskapader med Hölderlin omger mig

Lyssnar på en dragspelande rumän

Han är nog därifrån

Delat Ottomanskt och Europeiskt arv

Eller kanske arvslös utan något

Vackra dragspelstoner

Bladen från buskarna antecknar sig i ett skuggspel på den strama vita putsväggen

Om några år så har dem växt sig för stora och kommer att kapas av

Modernismens återtåg

Han ber om pengar men jag ger inget till honom förutom ett leende

Stramhet för sinnen som förlorat symboliken

Hon sa att symboliken är död

Begravd i massorna

Ungefär som personerna som passerar förbi

För många för att ha någon särskild betydelse

Jag som sitter på bänken och blir passerad

Sitter kvar där och ler mot förbipasserande

En gammal dam tittar till och ler