Solstrålar som luckrar upp stelfrusna sinnen

Idag. Glädje översvallar mina sinnen. Solens strålar dansar på mitt ansikte. Ler mot omgivningen. Vackra möten. Berättelser om människorna och staden som vi utkämpar vår liv i. I takt och i otakt med tiden och människorna som valsar längs med rytmiska små steg mot en ny dag. Stannar upp och njuter av solens värmande lek och en espresso. Iakttar vackra möten. Längtar fortfarande. Evigheten och längtan. Minnets felformulering som leder till en obotlig längtan. Längtan efter mera tillfredsställelse. Materiellt och spirituellt. Jag glider in i mängden och gömmer mig. Blir en av många. Jaget förintas i djupdykningen i att inse att jag bara är en människa med alldeles vanliga behov. Inte alls så olik någon annan. Stretar emot litegrann. Lägg märke till litegrann. Känns inte igen av stavningsprogrammet. Vill ha mycket. Rättstavat och allena i längtan.

—–

Poesi på en vacker plats någonstans i staden där det vandrar vackra människor på väg mot ingenstans.

 

lunchträffar
lediga dagar
lediga
stunder som inte finns på riktigt
musiken sorlar
lite skratt
livsfrånvänd en sån här vardag
fett läskigt
en tjej som äter en sallad
studerar henne i profil
fantiserar om hon har underkläder fån New Yorker som ligger bredvid mig där jag sitter
studenter som pratar om andra studenter
ingen skillnad när man jobbar
pratar mera om andra än om sig själva
det är inte lika farligt
behå
ah typ
ja men typ
laddar mobilen
kommer hem till henne
hon som sitter bredvid mig
alltså
alla har grejer
hon tuggar vackert
flyr undan politik och våld
Tripoli på nyheterna igår
mot inbördeskrig
jag gör ju ändå ingenting
så jag tittar på henne i profil


——
författardrömmar på möte med sina karaktärer
tittar på oss
kan man skriva en bok om vackra tjejer
gamla tider gör sig påminda
åtrå och dans på kaféstolar
synthare mot hårdrockare
hon har en blå stram blues på sig
kraftwerk strömmar ut ur högtalarna
halsduk för att täcka brösten
handskrivna blad
tid som bara passerat
hon är student
vardagar som inte betyder något
målade naglar
en bok på bordet
dricker vatten ur en petflaska
rödmålade naglar
förfluten tid samlas
bestämd blick
fåfäng att läsa allt
kom inte närma mig
hon smeker sina skuldror
kunskap som aldrig är tillräcklig
hon har en vacker profil
svart kjol och genomskinlig höststrumpbyxor
lite stram kanske
brösten storlek b-80
fin byst och smal rygg
allting tajt på henne
hon sträcker ut tyget på kjolen
tänker på sin kropp samtidigt som hon läser handskrivna blad
såna där anteckningar
ingenting om kärlek
servitrisen i blåa tajta jeans har en vacker stjärt
hon plockar glas och tallrikar
lite mera konkret


——
där vi en gång gått
jag och du
dom andra
sitter här nu
slutat vandrat
möten som aldrig blev
sveper min blick över kaféet
ser möten
såna som inte heller blir av
tittar på hennes knappar på hennes blues
drömmer om att knäppa upp hennes knappar
känna hennes spretiga fingrar på min kropp
ta av hennes kläder
älska
ett sånt möte som finns men ändå inte existerar
berättar och minns
tala till mig
hon tittar ned i sitt block
jag tittar ned på mitt tangentbord
vi går vidare


—–
hon drömmer om att knäppa upp mina jeans
föra av mina jenas
kyssa mig på brösten och fortsätta nedåt
ta fram min lem och väga den i sin hand
kyssa min mun
hon för min kropp närmare sig
hon leder mina händer att smeka hennes stjärt
långsamt upp efter sidorna
mot sina bröst
hon blottar sin hals
bjuder in mig att slicka hennes kropp ren och vacker
hon för in min lem i sitt sköte
varmt och omslutande
hon lindar in sin kropp i min
vi ligger ned i hennes säng och älskar


——
stadens ansikten byter skepnad
lugnet byts ut mot arbetande tjänstearbetare
lutar sig tillbaka i tre sekunder
känner sina spända nackar
tittar stressat och flackande med blicken
tittar på klockan
rättar till sina frisyrer
tittar på telefonens display
sorgetåg över förlorad tid
eller tid som man aldrig fick
det är bara tisdag idag


—–
höstnerver
solen lyser idag
kallt utomhus
igår ingen minut av solen
inget sken
bara mörkt och blött
ögonen klibbade igen
nervösa längtningar
kärlek som inte blir riktigt varm en sån dag
kalla fötter som ömsar skinn
ett skyddande lager som hyvlas såna dagar
stärker mig idag genom att sitta inomhus
tittar på en blond tjej med vackert broderat mönster på sin svarta blues
genomskinlig över axlarna och strax över barmen
hon har en vacker stjärt
triumferar lycklig genom livet
blickar som dras åt hennes vackra böljande kropp
man lyser upp en liten stund
den där lyckan man längtar efter
höstdagar med höstnerver inlindade i längtningar och nitisk verklighet
flämtningar och andnöd
hon bredvid mig ser ut att vilja tala
jag vänder mig bort
söker någon annans blick
chanslös både hon och jag
ger upp och tittar åt hennes håll
espresson urdrucken för länge sedan
sitter på övertid
fastetsad i soffan
studenterskan framför mig i profil fortfarande kvar
sitter och tittar med frånvänd blick i sina handskrivna papper
kanske någon gammal tentauppgift att lösa
sjunker ned i stolen
tittar in under hennes bord
ser hennes vackra ben i strumpbyxor
former och hudtoner som lyser vitt i genom de svarta genomskinliga strumpbyxorna
livet finns där
början till det
åtrån
viljan att komma tillsammans
skapa gymnastiska kärleksrörelser tillsammans i ett hav av anteckningar och nedskrivna iakttagelser
ett slags curriculem vitae
ett vite för böjelser på kaféer
flyr undan mig själv
vältrar mig över min längtan
den som finns där
den som gör sig påmind
den som är uppriktig
ungefär samma reaktion som att drömma om hennes kropp
naken
exponerad
tilldragande
attraktiv
där för mig
exponerad och utagerad
hon tar på sig sin blåa kappa
vänder bort blicken och går härifrån
servitrisen i dem blåa jeansen kommer ut igen
undrar vad som finns under hennes jeans
om det finns åtrå eller avsky
rädsla eller längtan
kanske både och
öden som levt fram till idag
fortsätter dem
utan paus
eller tar dem paus
försvinner
säger adjö
hon har kanske lika mycket längtan som jag
går fram och frågar henne om hon längtar lika mycket som jag gör
det gör hon nog
men hon svarar inte
för jag frågar inte
bara nickar mot henne
hon ler mot mig
jag spricker upp i ett leende

Kommentera