Politisk poesi och andra sånger från min våning

Ibland kan man känna sig besviken på politikens möjligheter och politiska samtals utfall. När allt kan te sig i en annan klädsel. När hoppet tornar ned sig för en möjlig lösning på stora problem. När man ser en lösning finnas runt hörnet om modet var större och konfrontationslinjen var lite smalare.

Ondskans gränser tornar upp sig
Båda leker med förlorat ansvar
Glömmer att man måste offra något för att vinna
Vill bara vinna utan att förlora något
Så extremt att det gör ont
Gränser som separerar
Det finns vissa som tror att det kan bli bra en dag
Att det finns chans att leva tillsammans
Utan att göra illa varandra
Det är en naiv dröm
Naivitetetn är förlorad hos dem som vet
Dem som vet och upplevt allt det där som vi har så mycket åsikter om
Åsikter om att det ska sluta göra ont
Någon som skanderar att gränserna ska suddas ut
Den som vet att gränserna endast måste bli klarare och mera respekterade
Denna någon som ingen vill tro på
Allianser som bildas för att vinna
Den enda som vinner är den som låter bli att förlora
Alla går förlorade
I sorgeband ska vi vandra tills vi inte kan korsa våra vägar


Förlusten är oumbärlig när man beskådar den med lupp
Allt är så invecklat
Körsbärsträden blommar så vackert trots det hopplösa
Som om det inte vill ge upp
Den där svarta klumpen som växt som en svulst vägrar släppa taget
Krampaktigt håller sig hopplösheten kvar
Inga ideologiska kamper bara en kamp om att få kämpa
Vill så gärna hålla mig kvar vid maktens korridorer
Utanför i det svidande nederlagets landskap flyter ett liv på
Hopplöshetens korridorer är långa och i mötesprotokollen försvinner hoppet
Det där lilla hoppet som gror någonstans bakom all den där hopplösa situationen
Hon stod där och plockade körsbär
Jag som åt ur hennes hand
Det fanns inget protokoll som tecknade ned den gesten
Vi vandrade inte i någon lång korridor
Gränerna var utsuddade
Vi bygger vårt eget öde


Minnet som suddar ut det verkliga
Det verkliga som dröjer sig långsamt kvar
Det upplevda icke fysiska som lever kvar
Drömmarna som inte förankras i det möjligas landskap dröjer sig kvar i min blick


Olja och vatten
Livet som stretar på
Mardrömmar
Scenarier
Politiska ambitioner
Politiskt dröjsmål
Ränta på förtret
Någon sa på 70talet att svetten lackar
Aldrig gjort det
Bara scenarier med mardrömmar som slår in
Konfrontation
Bomber och slagsmål
Klubbar som bildas för att skydda den åtråvärda saken
Äckelvänster och tokhöger kämpar om agendan
Politiska stickiga drömmar som stannat kvar hos människor med fel mentalitet
Som en kroppsbyggare på det slemmiga 90talet tornade upp sig med storbröstade kvinnliga ikoner
Olja och vatten
Intellektet försvinner in i slagordens värld
Testosteronstinna slagord i kampens tjänst
Mardrömmar om olja och vatten vinner kampen


Empatin som inte har någon gräns biter sig fast hos vänstern
Stirrar sig blind i ett mantra av solidaritet
Irrat sig in i ett hörn av ett landskap som dem inte förstår
Applåder avlöser varandra för att visa tillhörighet
Stärker kampen mot det andra som inte tillhör oss
Alltid det andra som gör fel
Reflexer av argument svävar i rummet
Förbryllande likt ett intellektuellt stimuli av vårtor på läpparna
Ett tal som är förberett långt borta från där det utspelar sig
I epicentrets mitt är lidandet detsamma
Samma som det var igår
Det behövs inga färdigskrivna tal för att påminnas om att det inte behövs mera konfrontation


Den europeiska medelklassen på vänstersidan tror att det finns något vackert i kamp
I att offra livet finns en heroisk insats
Feghet att se sig själv i ögonen
Så lätt att skylla på någon som inte varit i närheten av din uppväxt
Titta dig själv i spegeln och in i dina föräldrars ansikten
Vad har du och dem gjort för dig
Tro inte att något så mekaniskt som staten ska finnas där och ge dig förutsättningar
Sluta skyll på skolan
Det är inte lärarens fel
och faktiskt inte heller Herr skolministerns fel
Det är på sin höjd ditt eget och dina föräldrars skuld du bär på
Skyl inte över ditt eget misslyckades projiceringar om ett bättre liv på en konflikt som du inte förstår
Att med terror förändra förutsättningar är inte något vackert
Ett nedbrunnet hus eller ett lik luktar lika illa oavsett politisk hemvist
Ruttnande ideal stinker alltid
Tillbaka till samtal i stängda rum
Eller ut till dem öppna marknaderna och samtala
Du och jag kan förändra via samtal


Såg du det där klippet med den snygga tjejen?
Ja.
Hon var snygg, eller hur
Ja
Mmm
Vad ska vi göra idag?
Jag vet inte
Vad vill du med ditt politiska engagemang?
Jag vill att min sida vinner
Vad vill din sida göra
Jag vet inte
Näe inte jag heller
Men han där har en idé
Men han ser inte så bra ut och gör sig inte så bra i media
Näe då kan vi inte rösta på honom heller
Näe vi demonstrerar i stället
Mot vad
Mot allt
Inte för något
Näe då skulle så månmga motdemonstranter dyka upp


Bikinis, behås o trosor förnyar sig
Kreativiteten vinner nya terränger
Fashion med Sofia
Nakna skinkor och ett sköte rätt in i kameran
Fashion med Emma
Tuttar som är uppblåsta och fångade med vidvinkel
Gott Nytt År med Anna
Sittande i en drömsk porrtidningsställning
MC-baben Linda
Med särade ben med lutande överkropp och tittade och putande bröst som fångas av kameran
Kreativiteten till lusten tar inga omvägar


Texter som försvinner med felknapptryckningar
Språket som inte faller på sin plats
Han som glupskt letar efter sina drömmars tjej
För ungefär etthundra år sedan så var det drömmarnas stad
Klickningar på sidor med implantatfyllda tjejer
Frosseriet har inga gränser
En ung kvinna som hade fyra mejlkonton som bevakades varje dag
Jag tyckte lite synd om henne
Hon är mycket glupsk på sin frihet att svunstigt svinga sin konsumerande kropp
Som i ett koma vaknar vi upp och undrar vart tiden tog vägen
Någon lurade oss på vägen hem till det vi längtade efter
Drömmarna fastnade med händerna innanför byxlinningen
Hon hade bokat en brits på kliniken för hans skull
Han som var så kreativ
En kreativitet som försvann i en längtansfull kakofoni av implantatfyllda bröst
En slags romantik som disikerades av frosseriets tyranni
Drömmar som lever kvar i en kreativitet


Längtan efter bekräftelse söker tangenternas skuggdalar
Han ska sättas dit
Han som är tillbaka 
Hon hälsade honom välkommen hem
Han längtade efter beröm
Han köpslog med männen i den mörka dalen
Han glömde bort att det fanns något vackrare
Något som inte var lika pretantiöst
Hon vinkade honom till sig
Hennes sång var varm och vacker
Hennes ögon tittade längtansfullt ut i det tomma intet
Han kröp ned i sin brunn och väntade
Tills det inte gjorde ont längre

 

Något vackert i grått strilande regnigt landskap där lyckan uppenbarar sig

Nya dagar som passerar förbi med ett privilegium att kunna fånga skönhetens fläckar som lägger sig i mitt minne. Som en blick av minnen som sveper mig sakta till något vackrare. Regnets fina och lena smekande på huden. Kinderna lätt regnfuktiga av vinterns fina strilande regn. Minnet av dig väcker något till liv. Något så vackert som etsat sig fast i min blick. Du gömmer dig i mitt hjärta. Längtan att det vore mjukare och flera nivåer. Passerandet av de olika nivåerna. Att kunna gömma sig där minnet inte tar sig förbi nivelleringen. Upplevelsen och minnet som stannar kvar där det utkämpades. Längtan som tas med i resan. Ja bara längtan. Inget att behöva gömma sig för. Att leva i konfrontation med livet. Inte te sig gömmande. Inte kliva ner i det förträngdas landskap. Färgerna som ligger runt hörnet. Det gråa vintriga strilande regnet som fuktar huden och en blick som ser gråhetens nyanser. Allenast hjärtat som pumpar rött blod. I alla årstider. Under alla tidevarv. Vi är alltid i samma nivå utan möjlighet att låta minnet stanna bakom eller framför oss. Alltid vår medresenär. Tidens tempo som ekar i takt med minnets landskap i våra hjärtan och fastetsad i min blick. I mitt synfält gör du små kulelrbyttor och dansar långsamt svepande med din kropp. Din kropp som sveper iväg mig i drömmarnas anatomi. Ditt landskap som finns i min kropp längtar att bli konfronterad av mig. Att ta sig ur spegeln och möta sin längtan efter en möjlig tid och en ouppnåelig nivå i sinnets och kroppens verklighet. Med dig så färdas jag i en hiss till något som jag inte kroppsligt förflytta mig till. Verkligheten suddas ut och händelserna utspelar sig i filmiska sekvenser. Alltid framåt utan kontroll av skedet. Du tar mig i handen och för mig in i en svepande rörelse. Vi stannar till i rörelsen och tittar bejakande på varandras kroppar och med fuktiga kindar så tätt ihop att våra kinder nuddar varandra. Som en neurotisk dans i upphetsning når vi varandra. Vi visar det i små subtila symboler som för oss närmare tillsammans i en annan tid och i ett annat universum där det är andra tyndlagar som gäller. I sådana tyngdlagar att vi kan färdas mellan olika verkligheter där sinnesintrycken stannar där de uppstod och inte färgas av andra konkurrerande verkligheter där endast längtan för oss vidafre utan möjlighet att gräva djupa sår.