Nya kollage från session idag med Achillea

Jag hade en studiosession med modellen Achillea Dahl tidigare idag och fick många fina bilder. Jag jobbade med effektljus alltså inget generellt ljus från bouncers eller paraplyer. Det är kul att jobba med den sortens ljus. Achillea var riktigt trevlig och bra att jobba med så det kändes riktigt bra.

Modell: Achillea Dahl

Modell: Achillea Dahl

Modell: Achillea Dahl

Planering inför en fotografering

Inom fotografin så är bland annat Sarah Moon och Fransesca Woodman stora inspiratörer. I morgon ska jag ha en session med en modell i studion. Jag ska ta ganska enkla bilder med svarta klänningar och porträtt. Jag ska vara lite mera kreativ än vad jag brukar vara med att hitta ett intressant bildspråk. Jag ska göra en redigering på bilderna som liknar Sarah Moon vackra bildspråk.

Bilderna nedan är bilder av Sarah Moon. Jag fick hennes fotobok med posten igår och den är helt underbar. Jag kan bara uppmana er som tycker om hennes bildspråk att kliva in på Amazon och beställa hennes fotobok ”12345″.


Sarah Moon


Sarah Moon


Sarah Moon


Sarah Moon

Bildspråket i Sarah Moons bilder är min mantra inför morgondagen.

Nya kollage

Jag har en kollagevecka nu. Jättekul verkligen. Jag tar nog ut svängarna ganska mycket. Jag tar kanske ut svängana för mycket men det är så det är. Är troligtvis alldeles för produktiv i mitt skapande för att någon ska orka följa med det jag gör.

Modell: Natasha D

Varför så mycket färger och oordning?

Harmoni i något som inte är harmoniskt. Det kommer både innifrån och utifrån. Jag har ett sökande efter någon slags jämvikt. Jag behöver få ur mig det disharmoniska i en någorlunda harmonisk balans och melodi. Inne i min kropp så finns det mycket disharmoni som behöver få utlopp. Den externa världen åker berg-och dalbana med stora ekonomiska problem för västvärlden. Oroligt i många delar av världen med förhöjda risker för krig och förstörelse. Intoleransen i världen brer ut sig. Inom varje värdesystem så har man hittat de optimala värderna eller i alla fall riktigt nära. Vi är bärare av värdesystem och vi har flera konkurrerande värdesystem som allena står för den rätta vägen. Det fnns inte plats för hegemoni i världen. Vi har en splittrad värld med många sanningsbärare och det finns många utropare och väktare som är beredda att gå långt för att skydda den egna valda och sanna värdesystemet.

Där kommer jag in i bilden och vill förstå och processa informationen med en önskan om att de olika värdesyystemen ska kunna leva i en harmoni. Till det så kommer alla mina egna problem och kamper som jag för i mig själv. I den symbiosen så skapar jag min konst och mitt visuella avtryck.

Vad innebär det att inte kunna sluta? Det är som om någon satt på en playknapp och att det inte finns någon återvändo. I min ensamhet så skapar jag dessa kollage och får för lite återkoppling. Jag finner glädjen i skapandet och besvikelsen i tystnaden. Tystnaden parerar jag med mera skapande. En aldrig sinande källa till inspiration. Som konstnär så går man framåt ensam. En skräck att mötas med tystnad. En tystnad som ändrar färgerna och sammansättningarna. Konst och marknad kan aldrig bli ett. En längtan som aldrig dör om att lyckas i andras ögon och i sin egen kropp och medvetenhet. Viljan att forma ett nytt språk med färger, form och innehåll. Finns det något som är abstrakt? Något som inte kan vara planerat och noggrannt bejakande. Något som automatiseras fram utan förhållningsregler eller förhållningssätt. Bara den intuitiva dragkraftens lokomotiv som står allena.

Modell: Natasha D

Ibland har man inga svar utan jobbar bara med påståenden som faller i god eller ond jord. Jag kan inte beskriva min konst som man beskriver en kamera med en innehållsförteckning. Med ett fåfängt behov och försök så försöker jag med ord beskriva mitt skapande. Att med ord förstärka ett narrativ som kommer ur en omöjlig symbios av det yttre och det inre. Det är en omöjlig beskrivning. Det går bara att hitta fragment. Jag värjer mig för en del förklaringar som jag inte explicit vill gå ut med men som kanske för en betraktare syns tydligt implicit i mitt visuella uttryck som jag väljer.


Serien: Beauty
Modell: Stina, Patrick, Anni och Natasha



I mina kollage så söker jag något expressivt. Robert Rauschenberg är en av mina inspiratörer. Andy Warhols bildspråk fångar mig också mycket. Inom fotografin så är bland annat Sarah Moon och Fransesca Woodman stora inspiratörer.

Nya bilder till mina kollage

Jag vill jobba med lite annat bildmaterial till mina kollage. Jag har en vecka ledigt just nu så jag har tid att teoritisera kring mitt skapande och även ha tid att skapa nya kollage. Det är sköna tider.

Modell: Jenni Fredin







Hur ska man förhålla sig till text och bild i konsten? Jag funderar kring hur man ska förhålla sig med text i sin konst. Ska texten vara ett eget språk eller ska den tala samma språk som bilden? Eller om texten ska vara beroende eller aoutonom i verket. Ska man förhålla sig till texten stilistiskt eller ska innehållet i texten allena få råda. Jag har inget svar på det ännu. Jag vet inte vad jag egentligen tycker. Att inte veta vad man tycker kan ibland vara allvarligt och ibland en förutsättning för att kunna samla på sig information och processa informationen till ett beslut. Texten kan också finnas som en referens till bilderna på sidan om. En berättelse som förklarar bildens narrativa inslag eller avsaknad av narrativa inslag.




”Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 05″

I min bildsvit ”Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen” vill jag jobba med bildelement som är sensuella, har historisk klang, refererar till konstens skönhet och aktuella geopolitiska frågor. Jag funderar på att behandla dessa frågor men utelämna människor i kollagen. Bara jobba med tomma och innehållslösa objekt. Alla objekt utanför människans närvaro har inget innehåll, det blir tomma ytor och ting. Det är vi som människor som projicerar syfte och mening i tingen runt om oss. Vi kan vilja att tingen ska ha en mening utanför oss men det bli så meningslöst så att det saknar intresse för projiceringen är vår. Vad betyder grönt och rött utanför vår referens och projicering? Finns det någon mening att strukturera tingen utan vår egen närvaro.


”Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 06″



”Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 08″


”Blommorna på ängen, kvinnan, det förgångna och kolonnerna som håller uppe världen 03″




”Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 04″




”Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 09″


”Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 07″

Den nakna kvinnan finns närvarande i det mesta jag skapar. Även när nakenheten visar sin frånvaro så finns det en önskan att klä av sanningen och känslorna. Att inte vilja projicera något som beklär det nakna eller det intruistiska (ungefärlig mix av initial och altruism, eget ord) som finns i längtan om det andra könet. Det andra könet som är min mening för min egen livsprojicering. Individuella verktyg för att kosntruera det andra könet. Utan det andra könet så når vi ”nothingness” ett slutstadium av att ingenting finns längre. Att beklä det i svart. Den svarta färgen när allting har blandats och alla nyanser upplösts in i något svart. Ett sökande efter det vackra innan det förgås av nyanser som inte längre får spelas och visas upp. Ett sökande efter nya starka kolonner som formar en trygghet för oss. De vackra kolonnerna som skapades i antiken. Nå en ny blomstrande tid med vetenskap, frihet, upplysning, sensualism och kärlek. Kärleken att vilja ge av sig själv och av andra. En frihet att projicera det vackra och det längtansfulla. Drömmar om kärlek och frihet.

I mina kollage så söker jag drömmar om kärlek och frihet.

Marcel Duchamp och fotograferna

Jag läser en teoribok om text och bild för tillfället som är intressant. Vad som inte jag har kopplat ihop tidigare är Marcel Duchamps ”Readymades” och det närbesläktade med fotografin. Det är ju ganska närbesläktat och intimt förknippat med varandra. Duchamps ”Readymades” utmanade bland annat konsten intellektuellt vad som kan bli konst inom gestaltning. Fotografi att måla med ljus eller att låta ljus registreras på känsliga pixlar på en kamerasensor och parerat med vissa optiska effekter beroende på storleken på hålet som ljuset släpps genom och under hur lång tid ljuset får vandra in i kameran och det som avbildas. Fotografi eller bild direkt ur kameran jobbar med ”Readymades”. En av skillnaderna med Duchamp ”Readymades” och fotografins egna ”Readymades” är att i fotografin avbildar man något och vill bringa liv i det i form av en yttre beslöjning av estetik och kanske etik. Inom fotografin jobbar man med det visuella av en vald representation. Duchamp nöjde sig mera med objektet i sig själv och hur objektet bringer liv och fantasi hos betraktaren. Så inom fotografin bringer man liv eller projicerar något i sina ”Readymades” som inte finns representerat i sig i objektet/subjektet sm ett färdigställt representering inför betraktaren. Fotografi är en färdigpaketerad ”Readymades” med ett visuellt innehåll som har en riktining hur betraktaren ska se det färdiga konceptet. Man gör det verkliga till det overkliga inom fotografin. Duchamp använder det verkliga för att se vad som är verkligt och om det går att flytta fram eller tillbaka gränserna för vad som är en verklig känsla. Ett porträtt är en form av en ”Readymade”. Fotografen kan ha en subjektiv känsla av vad porträttinnehållaren utstrålar och fotografen kan välja att förstärka/förminska känslan i det han/hon vill representera med sitt lånade ”Readymade”.

Combines of collage

I can’t stop making new collages. I get visions on new works all the time. It is like captivating music playing. The abstract of digital collage-making gives me enormous pleasure.



And my christmas-gift to Assad and the company Ericsson. Maybe they will meet and open their christmas-gifts together.

Nya kollage lördag den 3e dec 2011

Jag har skapat lite nya kollage idag.

Mina kollage nedan har inget politiskt över sig. I kollagen så diskuterar jag kärlek och något som är vackert. Ett sökande efter det vackra. Det vackra som är lätt förgånget. Något som inte går att ta på utan bara få en känsla överförd. Det skira och det vackra. Det enkla. Det inte komplicerade mönstret. Blicken och ögonen som fyller ramen med kärlek. I den stunden. Då och nu.

Modell: Elin P

Modell: Elin P

Kollage kan också bara ha som mål att visa något vackert.