Kollage

Jag är inne i ett sånt härligt flöde just nu. Det känns underbart. Jag vill skapa flera varianter av varje bild och det gör jag. Jag skulle vilja ha två tre skärmar (stora skärmar) där jag kan ha flera bilder öppna samtidigt. Det skulle underlätta ganska så mycket för nu så måste jag ha allt i mitt eget minne.


”Flowers on her body 1″




”Flowers on her body 2″




”Flowers on her body 4″




”Flowers on her body 5″




”Inside her body 10″




”Flowers on her body 06″




”Flowers on her body 07″




”Flowers on her body 8″




”Flowers on her body 9″




”Flowers on her body 10″




”Flowers on her body 11″




”Flowers on her body 12″




”Flowers on her body 14″




”Flowers on her body 15″




”Flowers on her body 16″




”Flowers on her body 18″




”Flowers on her body 19″




”Flowers on her body filled with lips”




Kollage

Jag fortsätter med att jobba med mina kollage. Vill bara fortsätta med det men måste göra andra saker också.

Mina kollage rymmer mycket, färg, information, symboler och leklust. Kollagen rymmer ingen direkt politisk kommentar om samhället. Kollagen rymmer min egen glädje i skapandet. Jag leker med bilder och har i mina bilder egna referenser som är tydliga för mig. Jag är på jakt efter en känsla i mina verk. Jag känner själv rytm och flöde i mina kollage. Rytmen är en positiv kraft för mig och driver mig framåt i skapandet. Jag vill inte förklara hur världen som en organism fungerar. Att se samhället som en organism som andas och hänger ihop är en betraktelse/ iaktagelse. Att beskriva hur en människa fungerar är en omöjlig uppgift. Man kan bara snudda vid olika funktioner i sitt beskrivande. Men att med skapandelust ge sig an att fånga en rytm med symboler, färg, kroppar och innehåll är mera trovärdigt. Den trovärdigheten skapar ett sken av ett sammanhang och ett innehåll. Det själsliga och det kroppsliga finner en gemensam rytm under en begränsad tid. Det intellektuella kommer på skymundan. Den innerliga kroppsliga och själsliga rytmen är starkare än intellektet. Intellektet är endast en undanmanöver för det det själsliga och kroppsliga impulsiva handlandet. Det är en gåva som ska användas på rätt sätt men inte främst inom konsten. Konceptkonst har sina grundvalar i intellektet och borde förpassas till det objektiva resonerandet och inte ha sin tillflykt som en upphöjd legitim tolkare inom konsten som den har idag. Fram med det icke rationella impulsiva själs- och kroppsdrivna skapandet. I en värld där förklaringar inte är giltiga utan känslan som grundval. Att våga lita på sina sinnen. Sinnena är också en gåva som måste användas.


Samtal om min konst och framförallt min metod att skapa

Jag fick chansen att ställa upp för en intervju igår för ett skolarbete där jag fick svara på min metod och tillvägagångsätt att skapa inom gestaltande konst. Det var riktigt intressant att få chansen att svara på frågorna. Jag tvingas konfrontera mig själv och ge svar på hur jag skapar. Sådana frågor gör att man förstår sig själv bättre. Jag behöver sådana frågor för att definiera vad jag gör.


”The study of a beautiful woman and nature described in a sceintific manner with focus on origin of life and growing”

Här kommer intervjun som ställdes av Matilda Lindström.

Hur börjar du ett nytt projekt? Har du några speciella rutiner,
verktyg eller ritualer? Hur får du
inspiration?

Nya projekt växer oftast fram i en process av intryck och en strävan
att uttrycka mig. Det är ganska ofta nya projekt växer fram som en
kombination av någon erfarenhet/upplevelse/intryck och även i samspel
med pågående projekt där jag vill ta mig vidare. Jag har under det
senaste 1,5 åren jobbat med måleri, fotografi, grafik och även
skrivit. Var för sig så har jag olika projekt inom de olika teknikerna
som utvecklas, förändras och blir klara. De samlade erfarenheterna
från de olika teknikerna driver mig framåt i en vilja att starta nya
projekt med en slags fusion av olika tekniker. Just nu så är jag inne
i ett projekt som jag kallar ”Familj och minne” och det projektet
inbegriper kollagearbete och i mitt skapande så väcktes en vilja att
göra kollage inom andra uttryck vilket har ledat fram till att jag
senaste tiden har jobbat mycket med nya digitala kollage som har drag
av surrealsim/symbolism och kanske även Pop Art. Mitt projekt ”Familj
och minne” inom kollage gav också en avspringare inom traditionell
kollagekonst där jag jobbat med olika tidningar och fört samman
material och skapat egna personer/attribut i mina kollage. Sedan ett
år tillbaka så har jag tagit kurser inom Abstrakt måleri och inom det
så har jag jobbat mycket med expressiva uttryck genom bland annat färg
och former. Jag tror att det avspeglas i pågående projekt med mina
kollage då jag har en annan behandling av färg och form än vad jag
hade innan mitt målande inom abstrakt expressionism. Mitt skrivande
har också gett avtryck i mina senaste kollage.

Jag har på sidan om av mitt skapande intresserat mig av Universum och
studier av svarta hål och vad som finns bortom den kända rymden. Jag
tror att  detta intresse är en konsekvens av det mediala
uppmärksammande som blivit med partikelacceleratorn i Zern och även
mitt eget TV-konsumerande då jag under året upptäckt kvaliteten i
Kunskapskanalen och där har dem sänt dokumentärer inom det området.
Det och intryck av vissa konstnärer som jobbat med bild och text
integrerat och mitt eget skrivande har ledat mig in på ett projekt att
vilja uttrycka mig med text och bild integrerat och där jag även
integrerar vetenskapen i mitt skapande. Jag har även funderat mycket
kring det intellektuella närmandet man kan göra konsten och är idag
tveksam till huruvida man intellektuellt kan närma sig skapandet och
genom gestaltning inom konsten. Det finns en hybris idag kring
huruvida det konstnärliga ska ha en intellektuell koppling, det blir
oftast lite futtigt tycker jag och med denna frågeställning så tar jag
mig an nya projekt inom mitt skapande.

Jag är en tänkande och reflekterande person som har nära till mitt
emotionella jag. Jag tror hur jag är som person avspeglas väldigt
mycket i dels vilka projekt jag väljer att skapa och min vilja att
uttrycka mig genom gestaltning.

När det gäller rutiner och verktyg så ser jag till att ha material för
skapande tillgängligt tex dator, scanner, skrivare, kamera, objektiv,
målarpenslar, målardukar, färg, rekvisita material för
målningar/kollage etc fysiskt tillgängliga att greppa tag i att skapa.
Jag tror att det är viktigt att man ger sig själv fysiskt utrymmen för
att kunna skapa. Att man inte alltid behöver plocka fram sakerna från
en garderob eller liknande. Sitt material ska vara synligt så man
lever och andas med sitt material för skapande som man vill göra inom
gestaltning.

Jag tycker mycket om böcker både det skrivna ordet och konstböcker.
Jag har ett stort bibliotek med konstböckr som jag hittar inspiration
kring. Jag tror det är en viktig faktor för mig att ha så mycket
böcker runt mig med bra och inspirerande konst. Jag tycker även om att
läsa om olika konstnärer och stilar. Det ger mig mycket kött på benen
för mitt eget skapande. När jag skapar så för jag en dialog i mina
egna verk med konstnärer jag mött i olika utställningar, skrifter och
konstböcker. Internet räcker inte till för det anser jag utan det är
ett komplement. Jag köper även mycket konst- foto- och modemagasin för
at thitta inspiration och även hålla mig själv uppdaterad av vad som
sker på andra platser. Jag reser mycket och besöker alltid olika
gallerier, museer för att konsumera konst. Jag tar ofta tillfället i
akt och diskuterar konsten jag ser med gallerister och konstnärer när
det är möjligt. För mig så är mitt eget bildande kring konst en viktig
faktor för mitt eget skapande. Jag är en resenär och drömmare när det
gäller att utforska litteratur och konst. För att ta ett nyligt
tillfälle så mötte jag en konstnär på ett galleri i lördags och
pratade lite med henne. Hon var från Iran och hade gjort ganska
samhällskritiska bilder med fragment av drömmar om ett bättre
samhälle. Hon var en tydlig symbolist. Hennes verk fick mig själv att
fundera på om det är viktigt för mig med att föra in politik i
konsten. Jag har ännu inget svar på det men jag kommer nog beröra
denna fråga med mitt eget gestaltande, det kommer troligtvis leda till
ett projekt som jag tar upp. Alla dessa projekt blir som små serier.
Alla dessa projekt ska i eventuellt slutändan summera mig som person
och det jag står för och tycker är viktigt.

Jag tror det är ett ganska utförligt svar skrivet i stunden av det jag
själv kan iaktta i mitt eget skapande. Jag är driven som person och
finner stor lust i skapandets process. Jag tycker att processen är
själva kärnan i skapandet.


”The woman with a lot of discourse in her body and her head filled with Michelangelo and beauty.”

Vad gör du om du inte kommer igång eller om du kör fast?

Att inte komma i gång allas har inte inträffat mig. Men att köra fast
i ett pågående projekt kan tyda på att man är klar med projektet eller
att man behöver nya infallsvinklar. För mig så konsumerar jag så
mycket konst att jag hittar nya infallsvinklar av annan konst. Jag
läser och skriver mycket och det föder en vilja att uttrycka mig. Att
titta i olika konstböcker både vad gäller teknik och färdiga verk ger
också en input i skapandet för mig. Jag är en sökande person och jag
söker kunskap i olika kanaler framförallt inom politik, ekonomi och
konst. Allt detta sammantaget ger så många olika idéer över vad jag
skulle göra så det handlar mera om att sålla mellan olika idéer. Då
jag jobbar inom gestaltning inom konst och mina egna projekt är så
iscensatta från mitt eget liv och vad jag känner så kommer jag alltid
i gång. Jag märker dock att jag har olika perioder där jag skapar mera
och känner processen av att skapa mycket mera intensivt. Jag är i en
sådan period just nu där jag har mycket inspiration och idéer över vad
jag vill iscensätta i mitt skapande. Om jag kör fast så låter jag
oftast projektet vila eller anser mig vara klara eller delklar med
projektet.

Vad driver ditt arbete framåt?

Det är en vilja att erövra dialog och uttryck och att veta mera. Jag
drivs mycket av att skapa ett verk som har betydelse för mig i form av
sitt estetiska uttryck. En sidoeffekt är naturligtvis att verket når
en publik. Att jag får en respons på det jag skapat. Jag vill ha en
bekräftelse på det jag skapat i form av uppskattning/beröring hos
mottagaren av mitt verk. En känsla av att uppfylla mitt eget självjag
är en stark drivkraft och en motivation är att få mitt självjag
bekräftat av en publik som tar emot min verk.
För mig så är skapandet en emotionell process. Trots det emotionella
för mig i skapandet så är jag mycket målmedveten eller kanske mera ett
starkt fokus. Som person så har jag lätt att fokusera på saker som är
viktigt för mig.

Jag har en stark inre kraft att vilja uttrycka mig och det bottnar sig
i mina egna upplevelser genom livet. Jag är mycket medveten om mitt
eget jag och läser mycket och skapar mig erfarenheter och empati från
det jag upplever genom andras ögon och då framförallt genom
litteratur. Jag tror det driver mig framåt att vilja uttrycka mig i
frågor och känslor som känns angelägna för mig. Om jag tittar på det
jag själv skapat så är det förvisso mest utifrån egna känslor som jag
upplevt/upplever starkt.


När/hur vet du att du är färdig?

Jag tror att det är när den intensiva känslan i processen tynar över
ett uttryck jag jobbat med under en viss tid. Det är oftast en känsla
som kommer hastigt men tar form lite långsamt. När det gäller ett
projekt så är det nog på det sättet. Att man inte har mera att ge inom
den idén. När det gäller enskilda verk så är det en tunnare linje. Det
är en känsla att verket är färdigt men om man vill fortsätta så att
jag får göra variationer av verket, tex Monets studie av näckrosor.
Det är en oändligt projekt då ljus, årstid och hans egen inlevelse och
humör säkerligen påverkar honom hur han såg motivet. Jag tror att det
är så med mig att man kan ha ett motiv men ens eget känslomässiga jag
påverkar hur man uppfattar motivområdet. Det ger en oändlig möjlighet
men man måste finna en form för hur man vill uttrycka sig för att inte
gå förlorad i oändlighetens möjligheter. Konst är i många avseenden
väldigt nära besläktat med vetenskapen. Man måste välja sitt
motivområde och vilken stämning man vill förmedla med hjälp av
färg/form (metod inom vetenskap) för att ge en gestaltning inom sitt
skapande. Man känner snarare än vet när man är klar med ett projekt
tror jag. Den känslan kommer tvärt men tar tid på sig att infinna sig
i en färdig skepnad.


”Family and the connection of birth and home”

Beskriv med egna ord din process.

Min process tar sig lite olika uttryck om jag jobbar fysiskt eller
intellektuellt i mitt skapande. När det gäller det digitala arbetet
som är mera intellektuellt och inte så mycket handens beröring som
skapar så tar det sig i uttryck att jag jobbar med både scanner,
bildbehandlingsprogram och olika  kameror. Jag samlar mycket
rekvisitabilder som jag fotograferar/skannar vilka jag använder i mitt
digitala skapande. Det kan vara allt från färg, form, struktur eller
material som intresserar mig både symboliskt eller som eget material i
sig där materialets beskaffenhet inte har någon tydlig symbol men som
jag skapar i mitt skapande. Det är viktigt att jag har tid och
möjlighet och frånvaro av annan fokus än mitt eget skapande när det
gäller själva processen att skapa. Jag slukas i mitt arbete så jag
glömmer bort tid och rum. Alla som jobbar med bildbehandlingsprogram
kan alltid berätta om hur många kastruller som kokat torra i köket och
med resultat lite vidbränd mat. När jag skapar så känner jag en
lustfylld känsla av glädje och en emotionell upptäcktsfärd i färg,
form och struktur. Min process i mitt skapande hittar jag mycket
likheter med abstrakta expressionister som Jackson Pollocks. Jag går
förlorad i processen och känner att det är processen som är målet med
min eget välbefinnande. Jag mår bra i skapandets process. Det är en
slags upprymd känsla med möjligheter som ett intellektuellt dynamiskt
sinne. Att man är på en upptäcktsfärd med mycket spänst och dynamik
med stora och starka känslor om att det är möjligt att hitta ett
uttryck som känns bra och rätt.

Det faktiska och detaljerade beskrivningen i processen är att jag i
den digitala processen använder olika bilder i mitt skapande. Jag
jobbar oftast i Lightroom och Photoshop. I Photoshop så jobbar jag med
lager. Bland mina senaste alster så jobbade jag med kanske 30-50 lager
(justeringslager ej inräknat) med dokumentstorlek med mått på ca
140*140cm i hög upplösning, 300 dpi. Det kräver att man är närvarande
i processen att veta vad som finns i de olika lagren och hur man
interagerat lagrena tillsammans i framväxten av verket. Det är så
klart både ett intellektuellt och emotionellt arbete. Känslan av
upprymdhet är närvarande där jag känner känslomässiga impulser när jag
ser mitt alster växa fram i färg, form och struktur.
Rekvisitamaterialet består av olika digitaliserade ting, allt i från
bilder till material.


”What is inside her body”

I det icke digitala arbetet så är processen annorlunda och även den
emotionella belöningen att ha gjort ett verk. I den processen så finns
det en mera fysisk närhet som genomsyrar känslan i processen. När jag
skapar grafik eller målar så jobbar jag med materialet mera fysiskt
närvarande. Materialet blir en mera reell förlängning av jaget i mina
verk. Det är en fysisk aktivitet som ger en känsla i att vara förlängd
och direkt närvarande i verket som jag inte kan känna i det digitala
arbetet. I det digitala arbetet så är jagkänslan en förnimmad känsla i
verket tror jag, en intellektuell manöver. Då jag upplever
behållningen så olika i de olika processerna beroende på vilken teknik
jag jobbar i så söker jag aktivt olika processer för mitt skapande.
Ett projekt som jag står mitt i eller kanske snarare i början av är
att kombinera det digitala arbetet med det fysiska arbetet med måleri,
grafik som screentryck/fotopolymer/

träsnittstryck och mitt skrivande.
Förhoppningsvis så kan jag till våren/sommaren visa upp en utställning
med sådana ”combines”. I den ambitionen finns en direkt vilja att få
ett utlopp i processen och en strävan och ambition om att erövra ett
nytt uttryck vilket knyter an till första frågan om vad som motiverar
mig i sökande av projekt. Jag har en stark inspiration hos en konstnär
som hette Robert Rauschenberg och hans myntade begrepp av combines.
Att skapa dessa combines så blir det för mig en dialog med honom och
hans verk. För att kunna starta mitt eget skapande av combines så har
jag lärt migolika tekniker som screentryck för att kunna föra en
intressant och givande dialog med hans verk och skapande. I den
strävan så finns museibesök, konstböcker, kunskap om nya tekniker för
skapandet inbäddat i en strävan att få jobba i ett sådant projekt.
Förutsättningar är tid, utrymme och en någorlunda avgränsad
uppfattning och metod om hur jag ska skrida till verket för ett sådant
projekt. Något som jag inte nämnt men som är otroligt viktigt är att
ens verk når en publik som vill köpa det man skapat. Detta ger en
förutsättningar att ägna mera tid och energi på ett val som jag gjort
och som är självklart för mig. Att få skapa är ett självändamål i sig
men det krävs mycket av både kunskap, vilja, inspiration och
avsättning för att fortsätta höja sin egen ribba både vad gäller
verkets storlek, dess inneboende kraft och berättandets kraft och
förmåga av något som berör och känns angeläget. Allt detta fångar jag
i val av process, arbetsmaterial, färg, form, struktur, yta,
känslomässig impuls och output.

Fortfarande en måndag och en gråmulen dag

Mina kollage rymmer mycket, färg, information, symboler och leklust. Kollagen rymmer ingen direkt politisk kommentar om samhället. Kollagen rymmer min egen glädje i skapandet. Jag leker med bilder och har i mina bilder egna referenser som är tydliga för mig. Jag är på jakt efter en känsla i mina verk. Jag känner själv rytm och flöde i mina kollage. Rytmen är en positiv kraft för mig och driver mig framåt i skapandet. Jag vill inte förklara hur världen som en organism fungerar. Att se samhället som en organism som andas och hänger ihop är en betraktelse/ iaktagelse. Att beskriva hur en människa fungerar är en omöjlig uppgift. Man kan bara snudda vid olika funktioner i sitt beskrivande. Men att med skapandelust ge sig an att fånga en rytm med symboler, färg, kroppar och innehåll är mera trovärdigt. Den trovärdigheten skapar ett sken av ett sammanhang och ett innehåll. Det själsliga och det kroppsliga finner en gemensam rytm under en begränsad tid. Det intellektuella kommer på skymundan. Den innerliga kroppsliga och själsliga rytmen är starkare än intellektet. Intellektet är endast en undanmanöver för det det själsliga och kroppsliga impulsiva handlandet. Det är en gåva som ska användas på rätt sätt men inte främst inom konsten. Konceptkonst har sina grundvalar i intellektet och borde förpassas till det objektiva resonerandet och inte ha sin tillflykt som en upphöjd legitim tolkare inom konsten som den har idag. Fram med det icke rationella impulsiva själs- och kroppsdrivna skapandet. I en värld där förklaringar inte är giltiga utan känslan som grundval. Att våga lita på sina sinnen. Sinnena är också en gåva som måste användas.

För mig när jag skapar så jobbar jag med olika uttryck med samma bildmaterial. Ni kan följa mig hur jag jobbar. Att lägga upp bilderna är som att använda sig av en sketchbok med en önskan om att lyckas.

Måndag och en gråmulen dag

Vi hade ett möte tidigare idag om Uppsala Fotofestival som jag är idéspruta/konsult till. Det var ett bra möte och det känns skönt att vi gör avstamp inför 2012. Jag ska skriva en inspirationstext om rörelse. Det ska bli kul.

Mina kollage rymmer mycket, färg, information, symboler och leklust. Kollagen rymmer ingen direkt politisk kommentar om samhället. Kollagen rymmer min egen glädje i skapandet. Jag leker med bilder och har i mina bilder egna referenser som är tydliga för mig. Jag är på jakt efter en känsla i mina verk. Jag känner själv rytm och flöde i mina kollage. Rytmen är en positiv kraft för mig och driver mig framåt i skapandet. Jag vill inte förklara hur världen som en organism fungerar. Att se samhället som en organism som andas och hänger ihop är en betraktelse/ iaktagelse. Att beskriva hur en människa fungerar är en omöjlig uppgift. Man kan bara snudda vid olika funktioner i sitt beskrivande. Men att med skapandelust ge sig an att fånga en rytm med symboler, färg, kroppar och innehåll är mera trovärdigt. Den trovärdigheten skapar ett sken av ett sammanhang och ett innehåll. Det själsliga och det kroppsliga finner en gemensam rytm under en begränsad tid. Det intellektuella kommer på skymundan. Den innerliga kroppsliga och själsliga rytmen är starkare än intellektet. Intellektet är endast en undanmanöver för det det själsliga och kroppsliga impulsiva handlandet. Det är en gåva som ska användas på rätt sätt men inte främst inom konsten. Konceptkonst har sina grundvalar i intellektet och borde förpassas till det objektiva resonerandet och inte ha sin tillflykt som en upphöjd legitim tolkare inom konsten som den har idag. Fram med det icke rationella impulsiva själs- och kroppsdrivna skapandet. I en värld där förklaringar inte är giltiga utan känslan som grundval. Att våga lita på sina sinnen. Sinnena är också en gåva som måste användas.

Jag fick lite mattematiknotiser från en kompis och det ska bli spännande att använda dem i mina kollage.

Att skapa kollage

Idag vid sessionen fick jag otroligt mycket och bra bildmaterial för mitt fortsatta kollagearbete. Jag skulle nog kunna hålla mig sysselsatt resten av hösten och vintern med materialet från idag. Underbara bilder att jobba vidare med. Jenni var otroligt duktig och hennes krokimodellande gav verkligen avtryck i bilderna. Uttryck med kroppen som är klassiskt och konstnärligt vackert. Jag är så glad idag.

Modell: Jenny Fredin














”Noticeboard of man and woman giving birth”





Kollage på en lördag

Jag får fler och fler ideér kring mina kollage. Det är skönt med mycket tid för skapande. Jag var på en utställning vid Å-huset tidigare idag, en iransk kvinnlig konstnär som ställde ut. Hennes verk var helt fantastiska. Det fanns mycket symbolism i hennes bilder med referenser till det västerländska och intellektuella livet i Iran. Det kändes befriande att se henens verk då de visade en längtan över den induviduella friheten att få utforma ens liv utan pekpinnar men samtidigt ledsam då det påminner hur många som inte får leva sina liv till fullo i dagens Iran.

Hennes utställning fick mig att fundera kring det politiska budskapet i bilder/verk. Det kändes väldigt angeläget när jag såg hennes bilder. Frågan är bara har jag en politisk längtan som kan utkristalliseras i mitt bildskapande? Jag skulle gärna jobba med henne att skapa konst eller i alla fall föra ett samtal om skapande. Vi pratade litegrann men det är alltid svårt att få ett ordentligt samtal under en utställning.


”To be consumed or to consume”




”The playful nude”




”The poem, bottom, nude, lobster and the black shapes”




”The poem, bottom, lobster and the black shapes”




”The bottom, nude, lobster and the black shapes”




”The sceince-notes, bottom, lobster and the black shapes”




”The Noticebord 4″




”The Noticeboard 05″




”The noticeboard 6″




”Rebecca vintage”




”The bottoms, lobster and the black shapes”





In love with the collage-making

I’ve got some very nice pictures to work on my collages.

I am in love with the colours, textures and the bodies represented in my art. I touch the sensual in romanticism with a twist of surreal represented in the colours. I am on autopilot creating from my inner locus of my body and mind. I see my love prolonged and sustained in these collages. I squeeze out the very tender love I have in my body in these works of art.

I am colour.

Model: Emma Lundqvist



Model: Gabrielle B




Model: Emma L and Gabrielle B



Model: Gabrielle B

Some new ongoing collages this afternoon

I am enjoying my vaccation. I had a very nice session earlier today with my friend Åsa. When I came home I got stuck to the computer looking on the pictures and I started to do some new collage with the pictures I took with the dancer/model Emma earlier this month.

This series of collage connects to science and the search of the universe and the mathematical map we outline. Beauty and mathematics in a desirable combination. Life, science and art incorporated in one body. That body is a transformation out of sensuality. A sensual look and a beauty in its combination. I render completely to romanticism. I am romanticism in The 21st century.

The mirroring of the picture is a tribute to Gilbert & George.

I like surrealim and Dali a lot and time is still as important as it was during the Surrealism-time.


The mathematical beauty.

Model: Emma L

Nya grafiska blad

Jag håller på att scanna in mina nya grafiska blad som jag skapade förra helgen ute vid Wiks Folkhögskolas grafikverkstad.

Jag sökte lite nya uttryck denna gång med mina polymertryck.



Att jobba med flera bilder samtidgt i samma tryck var en härlig upplevelse där det hände mycket med bilderna.









Det var en helt underbar helg med många nya grafiska blad. Många grafiska blad är för stora för att jag ska kunna scanna in dem. Hoppas ni gillar bilderna.

The botanical garden of my archives of photography

Sometimes I spend time looking on pictures that I have taken in the past and it enjoys me with very positive feelings and an urgency of wanting to show the pictures again. The pictures comes back in a new light for me. Like I recreate my memory and fill my memory with joy and with a feeling of loss. I recreate the loss to something that is today and happening just now. It fills me with longing to do it once again and more again and today and tomorrow.


Pictures with the model/dancer: Daniella








I just love the motion in the coming pictures.

Model/Dancer: Daniella K