Kollage fortsättning

”I am on autopilot.”

Bara vilja göra något. Något som jag ska kalla mina vänner och min familj. Hur det gamla möter det nya. Hur det expressiva möter det privata rummet och hur det fylls med det familjära. Det som står nära. Färg möter gamla bilder. Gamla bilder som berättar om ett förflutet. En kombination som talar om rytmen. Hur material fusioneras i något nytt. Att fusionera det är det nya i konsten. När material får tala med varandra. Hur bildelement talar mot och med varandra. När de möts och hur de skapar en ny verklighet. Den där sammansatta verkligheten som vi möter. Hur vårt behov av att separera och integrera det viruella livet med det som dem kallar det verkliga livet. Vi lever i en vetenskaplig och moralisk tvist som Aristoteles och Platon tvistade om. Vad är verkligheten när vi ibland inte får fusionera våra egna verkligheter i ett rum. I en enhet i en rumslig tid. Hur nära är vi inte att lösa mysteriet med de svarta hålen. När vi inte kan fusioneras i våra egna möten i olika offentliga och kvasioffentliga rum. Mera vetenskap, mindre moral, mera enhetliga offentliga rum, befria den privata sfären och låt det privata vinna.

Expressivitet och glädje möter kollage.











Vilken av ovanstående kollage gillar ni bäst?


Nya kollage

Föredraget jag gav vid Uppsala Fotofestival tidigare idag var så kul att genomföra. Jag skulle gärna ha fortsatt både en och två timmar till. Till nästa gång så ska det var ett tre-timmarsföredrag, så låt mig själv inte stoppa mig själv.

Jag har påbörjat ett nytt bildprojekt där jag kommer att använda äldre bilder av familjealbumskaraktär för att skapa något som känns nära och som en familj.


”Passing by with my car at my old apartment”




”She is there with me”




Föreläsning idag vid Hotell Gillet kl 15

Idag ska jag hålla ett föredrag om konst och inspiration inom fotografi vid Hotell Gillet. Det ska bli kul. En konstnär behöver goda vänner och det har jag, tack. Det är vid sådana här tillfällen jag tittar tillbaka lite vad jag gjort sedan flera år tillbaka, det är intressant tycker jag. Jag hittade en del intressanta bilder som legat och ruvat i hårddiskarna för att få titta fram. Jag kommer visa lite av det äldre material som lett fram i min egen uveckling som konstnär både inom fotografi, målande och grafik. Jag kommer visa både eget material och material som jag får inspiration från. Ett öppet samtal om konst och skapandet. Det där helt nödvändiga i skapandets process att få uttrycka sig inom icke förbetsämda ramar. Ett associerande i tid, rum och känsla. Uttryck för själen, lusten och tanken. Jag är en processtyrd konstnär. Jag börjar med en idé och låter känslan i processen leda mig fram till ett resultat. Ibland ligger reesultatet inom det intellektuellt framställda a priori skapandet men lika ofta så hamnar det någonstans bildmässigt i ett uttryck där jag ex post gett uttryck till min känslomässiga impuls i processen. Jag avbildar kvinnor i mitt fotograferande. Jag kan min egen kropp allt för väl och det finns inget spännande i min egen kropp. Jag är en man som lever i en mans kropp och allt som finns där ligger inom mina egna förväntningar, det finns inte för mig något exotiskt eller längtansfullt i min egen kropp. I kvinnans kropp så bor förväntningar, drömmar, besvikelse, längtan, kärlek och livet. I kvinnans kropp så finns allt det där som jag inte kan ta på. Det som bara finns i min kropp som något man längtar och drömmer om. I min egen kropp så bor det bara konkreta känslor. Jag kan vara lycklig och jag kan vara olycklig och någonstans däremellan.