Härlig och vacker session med Kim

Tidigare idag hade jag en jättefin session med en modell som heter Kim. Hon var riktigt duktig och det var enkelt att jobba med henne. Det kändes som en kreativ plopp brasthos mig. Hade sån ångest över vad för typ av bilder jag skulle inrikta mig på och vart någonstans jag skulle iscensätta det hela. Så det kändes verkligen som en lättnad att få till bilderna på det sättet som jag ville men inte riktigt visste vart någonstans. Stort tack till Kim.

Har precis fått in bilderna i datorn och gjort lite med bilderna. Här är lite smakprov på vad som kommer.

Modell och Make-up: Kim


Vackra bilder i svartvitt

När jag var iväg till Gotland i våras för Fotopolymer hos Peter Ragnarssons Intermezzo så valde jag ut bilder som jag tycker extra mycket om. Här är några av de bilderna.


Modell: Doron


Modell: Doron och Michelle




Modell: Linet




Modell: Gabrielle B


Modell:Karl och Christine


Modell: Mikaela


Modell: Sophie G




Modell: Michelle



Modell: Elin Ö



Modell: Linet



Modell: Elin Ö



Modell: Jacob



Modell: Mikaela




Modell: Therese




Modell: Johanna




Modell: Michelle




Modell: Ida


Modell: Lisa B


Modell: Linet


Modell: Karl




Modell: Gabrielle B




Modell: Malin




Modell: Elin P


Bilder från 2004

Jag hittade en mapp med bilder från 2004. Har emellanåt en dragning att fotografera på nätterna eller kvällarna.

Överlag så är kvaliteten ganska dålig på bilderna men så känns det väl ganska ofta i November så jag tycker om bilderna som symboler för känslan i November.



Bilder från maj 2008. Tråkigheten beskriven. Bilder som når magen med ett knytnävesslag. Man känner hur allting bara är tråkigt och fördärvligt. Man vill så gära hitta något vackert i tillvaron. Dagar med vackra drömmar i tankarna men bara vyer av grådaglighet och vardagsuppstoppning.

Vårdagar när ingenting som är vackert får vara vackert. Hur sterilt och rent alla ytor skapas att bli i den sinneliga processen. För lite fest och kalas mest bara hopplöst förfall. Hur solen solkar ned det vackra. Hur man längtar till något mjukt och vackert. Något som tar en hem där det råder trygghet och vackra kanter. Kanter som är lite mjukare. När allting blir vackert. Där det ine stör sinnet med grådagar. Där solen ger fina o mjuka former. Där allt är lite mindre grumligt och mindre sterilt. Där såna termer inte är uppfunna eller utvecklade. Man är för evigt dömd att längta. Under tiden så passerar dagarna och nätterna och man glömmer det solkiga och lever sitt liv som det vackert kan vara. Man glömmer bort sin längtan men emellanåt så öppnas en ridå och man ser bara solkighet och hur det vackra inte får vara vackert. Man måste springa lite fortare. Snabbare än vad bena kan ta en.



Man längtar efter snödimmiga dagar ibland. Såna dagar där man inte behöver göra något förutom att låta tiden passera.


Jag tycker om att fotografera kategorin Fine art Nude. Jag tycker det är vackert. Här är bilder från en session inom temat Fine Art Nude:

Workshop i Screentryck och lite ink-jet transfers

Idag hade jag, Kåre o Idit en härlig workshop i Screentryck. Vi gjorde lite inkjet-transfers också. Tack Kåre för tipset om ink-transer. Nu är jag lite närmare min planer på att investera i en skrivare.

Vid köp av något verk ni ser på min blogg kontakta mig på fotografjohan@gmail.com


1500 kr


Vid köp av något verk ni ser på min blogg kontakta mig på fotografjohan@gmail.com




800 kr




Jag gjorde klart två målningar igår kväll och några från förra veckan.


2500 kr




2500 kr


2000 kr




2500 kr

Vid köp av något verk ni ser på min blogg kontakta mig på fotografjohan@gmail.com


Kollage

Jag tror att denna vinter kommer bli en kreativ ådra för mig.


Modell: Lisa



Life is quite wonderful at its moments. No doubts in my horizon today. These creative bubbles that one enter from time to time is very wonderful, it is a sense of both doubt and wonderful creative output.




Modell: Lisa

Dagar med musik i öronen och tvivel i tankarna

Dagar med musik i öronen och tvivel i tankarna passerar också. Tvivlet stannar kvar och väntar på sina passagerar så att den kan ta en på sightseeing i melankoliska landskap med lite hopp om framgång. Bussen väntar på mig. Ska jag kliva på och luta mig tillbaka elre ska jag kämpa emot. Man bestämmer sig slutligen för något. Ska man spola ned allt i toaletten, slänga allt på sopptippen. Eller ska man fortsätta tycka att man är bra och duktig. Det är sånt som flyger i en mellan varven. Hur ska jag gå vidare med det jag gör. Ska jag ge upp eller ska jag fortsätta och göra något ännu bättre än vad jag hittills gjort. Kan jag ens göra det. Har jag nått mitt maximum. Tvivel, tvivel vart jag än ser och vänder mig. Att bli omintetgjord i sitt eget skapande. Att förlora fotfästet och ge upp. Att bli apatisk till skapandet. En process som jag aldrig förstått. Ett skapande som saknar rötter. Det som växer upp blir giftigt och intetsägande. Plattityder som flyger runt min kropp som en aura av mörkt ljus. Lite för kletigt och svårsmält för att ge någon som helst resonans och mening. Ordlklyveri om annat klyveri. Nedsmutsad av solk och dysteri. Att lyssna till musik tar mig igenom denna tvivlets afton. När tvivlet dansar på min solkiga mage och letar sig upp envist mot halsen för att poppa ut ur munnen som en rappakalja över skapandets process. Den största gåvan från min ungdomstid är nog onekligen min musiksmak. Den håller jag stolt och har sällan tvivlat över. Ibland inte riktigt så fin som den borde vara men sån är den. Den är där öppen som ett sår. Pulserande och fylld av känslor. Hänförd till maximum. Dras med i tonerna, upp och ner som ett trumslag eller ett gitarrsolo. Gitarrsolot som plågar en igenom och det avslutande trumslaget som sätter stopp för plågandet.

Tvivel lika starkt som begäret att skapa något. Två starka poler som håller en i balans. Ur en lysande stjärna föds ett svart hål som man dras in i när energin är för stark. Man måste in i hålet och kanske på nåder ut ur det svarta hålet. Tvivlet lika stark energi som stjärnan innan imploderingen. Ur detta föds något vackert eller fult. En process skapas.


”Imploding movements”

Känner mig helt handlingsförlamad. Kan inte förmå mig att hitta ställen för mina sessioner längre. Jag förlorar all kraft att skapa. Det är så det känns mellan varven. Man befinner sig i en dvala över skapandets kraft. Jag blir förlorad i allt tvivel. Jag behöver förstå processen igen att inget kan vara perfekt uträknat från början. Ett stort mått av improvisation på plats, men det är kallt. Jag har inte den slagkraften i mina ideér att jag kan bortse från att det är kallt utomhus i November. Hur ska jag hitta tillbaka eller ska jag ens bry mig om att hitta tillbaka. Alla intressanta miljöer har hänglås och stora grindar som omsluter. Kan man göra samma sak om och om igen. Förlorar man någonstans på vägen hoppet om att skapa något. Ger man upp och känner aldrig mera igen den där processen som absorberar en så fullständigt. Man befinner sig i en slags spasmisk stillasittande kramp där allt inifrån imploderar. Det är kanske där jag hittar mitt skapandets kärna. En process av implodring.




”My imploding moment”